
durbuddhi chakavī vilakh vichhūrī, nibiḍ mithyātam haro;
ānandaambuddhi umāṅg ūchharyo, akhil ātap niradale,
jinavadan pūraṇachandra nirakhat sakal manavāñchhit phale. 1.
chakṣhuorūpī chakorapakṣhī pulakit thayā, hr̥uday–kamaḷ hasatun thakun khīlī gayun, durbuddhi chakavī vilakhatī thakī vikhūṭī paḍī gaī,
mithyātvarūpī ghor andhakār naṣhṭa thayo, ānandano dariyo umaṅgathī ūchhaḷavā lāgyo, ane sansāranā samasta ātāp shānt
thaī gayā. ā rīte he jinendrachandra! tārā darshanathī mārā sakaḷ manorath siddha thayā.
sansārasāgar nīr nīvaḍayo, akhil tattva prakāshiyā;
ab bhaī kamalā kiṅkarī mam ubhay bhav nirmal thaye,
duḥkh jaryo durgati vās ‘vinahyo’ (ṭaḷīo) āj nav maṅgal bhaye. 2.
tattvonun svarūp jāṇī līdhun; gnānalakṣhmī have mārī anucharī (–mane anusaranārī) thaī, ne mārā banne bhavo nirmaḷ
thayā; duḥkh chhūṭī gayā; durgativās ṭaḷī gayo; mārā ātmāmān āj navīn maṅgaḷ pragaṭ thayun.
mam sakal tanake rom ullase harṣha or na pāiye;
kalyāṇakāl pratyakṣha prabhuko lakhen je suranar ghane,
tih samayakī ānandamahimā kahat kayon mukhasān bane! 3.
prāpta thato nathī. prabhunā kalyāṇakāḷane (janmakalyāṇak vagerene) ghaṇā devo–manuṣhyo pratyakṣha dekhe chhe paṇ te samayanā
ānandano mahimā shun mukhathī kahī shakāy chhe? bhagavānanā kalyāṇak prasaṅgane yād karīne stutikār kahe chhe ke, aho!
amane paṇ jinendradevanā darshanathī evo ānand thāy chhe.. je vachanathī kahī shakāto nathī.
man ṭhaṭh manorath bhaye pūran, raṅkamānon nidhi lahī;
ab hou bhav bhav bhakti tumarī kr̥upā aisī kījiye,
karajoḍ ‘bhūdharadās’ vinave, yahī var mohi dījiye. 4.
chhe, tethī te palak paṇ māratā nathī (– “nā jānun kitano sukh hariko jo nahin palak lagāve!” ) ; tem he nāth!
āpane nayanabhar nīrakhatān nīrakhatān amane evo santoṣh thayo ke bījī koī vāñchhā ja na rahī. āpanān darshanathī, jāṇe
ke raṅkane nidhān maḷyān tem, mārā mananā badhā manorath pūrā thayā. prabho! have bhavobhav āpanī ja bhakti mane prāpta
thāy–evī kr̥upā karo ne evun varadān mane āpo.–em stutikār (kavi bhūdharadās) hāth joḍīne prārthanā kare chhe.