
pāse lakṣhmī chhe chhatān dānamān deto nathī. sharīr manuṣhyanun maḷyun chhatān īndriyone vash karīne brahmacharya ādi sanyam
pāḷato nathī, bhaṇyo–gaṇyo paṇ kaṣhāyanī agni mand pāḍe nahi, tyāgī vratī thāy ne kaleshīpaṇun chhoḍe nahi to
tenun badhun vyartha chhe. ghaṇān shāstro bhaṇyo hoy paṇ ātmā taraph draṣhṭi na rākhe, shānti pragaṭ na kare to tenun
bhaṇelun badhun vyartha chhe.
have māre lāyak ahīn kām bākī nathīne to dharma sāmbhaḷavā jāun em dharmano nambar chhello rākhavā māge chhe.
sansāramān rakhaḍavānī ruchine pratham nambar ane dharma chhellā nambaramān to tāro nambar durgatimān ja chhe. māṭe
āchāryadev karuṇā lāvīne kahe chhe ke gr̥uhasthadashāmān pāpathī bachavā māṭe din–din (hammeshā) dān kar, khās
puruṣhārtha lāvīne dharmamān lāg. sthir na rahī shake tyān sudhī devapūjā, gurujanonī sevā, vinay, svādhyāy,
sanyam ane īchchhā–nirodharūp tap tathā dānanī pravr̥utti gr̥uhasthadharmamān mukhya hoy ja chhe. jo te nathī to tenun
gr̥uhasthajīvan vyartha chhe.
र्यद्यंतः किल कोऽप्पहो कलयति व्याहत्य मोहं हठात् ।
आत्मात्मानुभवैकगम्बमहिमा व्यक्ततोऽयमास्ते ध्रुवं
नित्यं कर्मफलं कपंकविफलो देवः स्वयं शाश्वतः ।। १२।।
karīne tathā te karmanā udayanā nimittathī thael mithyātva (agnān) ne
nitya karmakalaṅk–kādavathī rahit–evo pote stuti karavāyogya dev
rahyo chhe. ā prāṇī–paryāyabuddhi bahirātmā tene barār ḍhūṇḍhe chhe te moṭun