prakAshIt ane devothI paN pUjya evA shAshvat jinamandiro dekhIne tene ghaNo Anand
thayo, ane temAn birAjamAn ratnamay nijabimbonI pradakShiNA tathA bhaktipUrvak vAramvAr
namaskAr karIne pUjA karI; pachhI thoDIvAr tyAn beTho.
atishay bhaktithI praNAm ane pUjan karyA bAd te munivarone potAno manorath pUchhayo;
‘he bhagavAn! Ap avadhignAnarUpI netravaDe jagatane jANanArA chho tethI hun mArA
jinendradeve kahelA satyamArganun svarUp mArA vachan pramANe je rIte te svIkAre chhe te ja
rIte tenun samyak shraddhAn te karashe ke nahIn?–e vAt hun Ap banne santonA anugrahathI
jANavA mAngun chhun, mATe kRupA karIne kaho.”
eTalun ja nahi, dasamA bhave te tIrthankar pad pAmashe; A jambudvIpanA bharatakShetranI havenI
chovIsImAn te RuShabhadev nAmanA tIrthankar thashe” “vaLI he mantrI! sAmbhaL! Aje ja tArA
rAjAe be svapno joyAn chhe; pahelAn svapnamAn teNe em joyun chhe ke traN duShTa mantrIoe
baLAtkArapUrvak tene bhAre kIchaDamAn phasAvI dIdho chhe, ne tun te duShTa mantrIone dUr karIne,
tene kIchaDamAnthI bahAr kADhe chhe ne sinhAsan upar besADIne teno abhiShek kare chhe. tathA
bIjA svapnamAn te rAjAe agninI tIvra jyotane kShaNekShaNe kShIN thatI dekhI chhe. A banne
mukhethI banne svapno ane tenun phaL sAmbhaLIne te rAjAne vismay thashe, ane te
nisandehapaNe tArAn vachanono svIkAr karashe. jem tarasyo chAtak varasAdanA pANImAn
atishay prem kare ane janmAndha puruSh andhApo haranArI auShadhimAn atishay prem kare,
tem te mahAbal rAjA tArI pAsethI prabodh pAmIne samIchIn jainadharmamAn atishay prem
karashe. teNe je pahelun svapna dekhyun chhe te tenA AgAmI bhavanI svarganI vibhUtinun sUchak
chhe; ane bIjun svapna tenA AyuShyanI atishay kShINatAnun sUchak chhe. e nishchit chhe ke
have tenun AyuShya ek mahinAnun ja bAkI rahyun chhe. mATe he bhadra! tenA kalyAN mATe shIghra