pAmanArane nimittanI yogyatA kevI hoy tenI tene khabar nathI. jem–sharIranI
digambaradashA te mokShanun kAraN na hovA chhatAn, mokSha pAmanArane nimitta tarIke to
digambaradashA ja hoy chhe, bIjI dashA hotI nathI, e niyam chhe; tem sharIranI jAti te
ja hoy, chAnDALajAti te bhavamAn na ja hoy–e niyam chhe.
mokShanun kharUn sAdhan mAnI lye, ne tenAthI bhinna AtmAne tathA shuddharatnatrayarUp
mokShasAdhanane na oLakhe–to te jIv dehabuddhivALo chhe, te mokSha pAmato nathI–bhale te
uttam kULamAn janmyo hoy ne puruSh hoy. uttam evA chaitanyakULane na jANyun to sharIranun
kUL shun kare? mATe dehathI ne rAgathI bhinna evI tArI chaitanyajAtIne jAN.
ras chaDe tene sansArano ras UtarI jAy.
bhAI, ashubh ne shubh bannethI tun dUr thA
tyAre shuddhAtmAnun chintan thashe. hajI to jene
pApanA tIvra kaShAyothI paN nivRutti na hoy,
dev–gurunI bhakti, dharmAtmAno Adar,
sAdharmI pratye prem–evA shubh pariNAmanI
bhUmikAmAn paN je na Avyo hoy, te
karashe? pariNAmane atyant shAnta karyA vagar
anubhav karavA mAnge te thaI shake nahi.