bhavanun kAraN chhe. bhavano abhAv karavAmAn rAgano bilakul sAth nathI. andar jeNe
AvA abandhasvabhAvI AtmAne lakShagat karyor tene paryAyamAn paN tevo abandhabhAv
pragaT thayo chhe, eTale mokShano bhAv khulyo chhe, are bApu! bandhanA mArag, ne mokShanA
mArag, e te kAI ek hoy? bannene tadna judApaNun chhe. tenun judApaNun nakkI karatAn
bhedagnAn vaDe AtmAmAn atIndriy AnandanI utpatti thaI, eTale te AtmAnI paryAyamAn
bhagavAnano avatAr thayo. AtmAmAn bhavano abhAv thAy ne mokShano bhAv pragaTe te
mangal–avatAr chhe, te AtmA mokShanI mangalaparyAyamAn avataryo.
tIrthankar tarIkeno janma hato; A janmamAn kevaLagnAn pragaT karIne temaNe jagatane
mokShano mArga batAvyo, tethI bhagavAnano janma te mangaLarUp chhe, te kalyANak tarIke
ujavAy chhe. A bhav pahelAnn bhagavAnane AtmAnun bhAn hatun te tIrthankar nAmakarma bAndhyun
hatun. pachhI jyAre trishalAmAtAnI kunkhe prabhu svargamAnthI avataryA tyAre paN AtmAnun
bhAn temaj avadhignAn sahit hatA. bhagavAnano janma thatAn Indra AvIne bhagavAnanA
mAtA–pitAnI paN stuti kare chhe: aho mAtA! tun jagatanI mAtA chho, tArA udaramAn
jagatanA nAth tIrthankar birAje chhe; tethI tun ratnakunkhadhAriNI chho. bhagavAnanun to bahumAn
kare, paN temanA mAtAnun paN bahumAn kare chhe. he mAtA! vIraprabhu tAro to putra chhe paN
amAro to parameshvar chhe; tAro bhale putra, paN jagatano te tAraNahAr chhe.–Am kahIne
Indro mAtAne namaskAr kare chhe.