tadrūp pariṇame nahi, to te gneyanimagna rahe chhe, je je bahāranun jāṇe temān tallīn thaī jāy chhe, jāṇe ke gnān bahārathī āvatun hoy evo bhāv vedyā kare chhe. badhun bhaṇī gayo, ghaṇān yukti-nyāy jāṇyān, ghaṇā vichāro karyā, paṇ jāṇanārane jāṇyo nahi, gnānanī mūḷ bhūmi najaramān āvī nahi, to te badhun jāṇyānun shun phaḷ? shāstrābhyāsādinun prayojan to gnānasvarūp ātmāne jāṇavo te chhe. 381.
ātmā utpād-vyay-dhrauvyasvarūp chhe. te kāyam rahīne palaṭe chhe. tenun kāyam rahenārun svarūp khālī nathī, bharapūr bharelun chhe. temān anant guṇaratnonā oraḍā bharelā chhe. te adbhut r̥̄iddhiyukta kāyamī svarūp par draṣhṭi de to tane santoṣh thashe ke ‘hun to sadā kr̥utakr̥utya chhun.’ temān ṭharatān tun paryāye kr̥utakr̥utya thaīsh. 382.
gnāyakasvabhāv ātmāno nirṇay karī, mati-shrutagnānano upayog je bahāramān jāy chhe tene andaramān sameṭī levo, bahār jatā upayogane gnāyakanā avalamban vaḍe vāramvār andaramān sthir karyā karavo, te ja shivapurī pahoñchavāno rājamārga chhe. gnāyak ātmānī anubhūti te