पयडी वि चेययट्ठं उप्पज्जइ विणस्सइ।। ३१२।।
एवं बंधो उ दोण्हं पि अण्णोण्णप्पच्चया हवे।
अप्पणो पयडीए य संसारो तेण जायदे।। ३१३।।
प्रकृतिरपि चेतकार्थमुत्पद्यते विनश्यति।। ३१२।।
आत्मनः प्रकृतेश्च संसारस्तेन जायते।। ३१३।।
ne prakRiti paN jIvanA nimitta Upaje viNase; 312.
anyonyanA nimitta e rIt bandh beu taNo bane
–AtmA ane prakRiti taNo, sansAr tethI thAy chhe. 313.
[उत्पद्यते] Upaje chhe [विनश्यति] tathA viNase chhe, [प्रकृतिः अपि] ane prakRiti paN [चेतकार्थम्] chetakanA arthAt AtmAnA nimitte [उत्पद्यते] Upaje chhe [विनश्यति] tathA viNase chhe. [एवं] e rIte [अन्योन्यप्रत्ययात्] paraspar nimittathI [द्वयोः अपि] banneno- [आत्मनः प्रकृतेः च] AtmAno ne prakRitino- [बन्धः तु भवेत्] bandh thAy chhe, [तेन] ane tethI [संसारः] sansAr [जायते] utpanna thAy chhe.
judAn) nishchit svalakShaNonun gnAn (bhedagnAn) nahi hovAne lIdhe paranA ane potAnA ekatvano adhyAs karavAthI kartA thayo thako, prakRitinA nimitte utpatti-vinAsh pAme chhe; prakRiti paN AtmAnA nimitte utpatti vinAsh pAme chhe (arthAt AtmAnA pariNAm anusAr pariName chhe). e rIte-joke te AtmA ane prakRitine kartAkarmabhAvano abhAv chhe topaN-paraspar nimittanaimittikabhAvathI bannene bandh jovAmAn