artha — je muni durvachan sahan kare chhe, anya sAdharmI muni
Adi dvArA karAyelA anAdarane sahan kare chhe, devAdikoe karelA
upasargane sahan kare chhe; — e pramANe kaShAyarUp vairione jIte chhe, tene
vipul arthAt ghaNI nirjarA thAy chhe.
bhAvArtha — koI kuvachan kahe tenA pratye kaShAy na kare, potAne
atichArAdi doSh lAgatAn AchAryAdik kaThor vachan kahI prAyashchit
Ape – nirAdar kare topaN tene niShkaShAyapaNe sahan kare tathA koI
upasarga kare tenI sAthe paN kaShAy na kare, tene ghaNI nirjarA thAy chhe.
रिणमोयणुव्व मण्णइ जो उवसग्गं परीसहं तिव्वं ।
पावफलं मे एदं मया वि जे संचिदं पुव्वं ।।११०।।
ऋणमोचनवत् मन्यते यः उपसर्गं परीषहं तीव्रम् ।
पापफलं मे एतत् मया अपि यत् संचितं पूर्वम् ।।११०।।
artha — je muni upasarga tathA tIvra parIShah AvatAn em mAne chhe
ke men pUrvajanmamAn pApano sanchay karyo hato tenun A phaL chhe, tene
(shAntipUrvak) bhogavavun paN temAn vyAkul na thavun. jem ke koInAn karaje
nANAn lIdhAn hoy te jyAre pelo mAge tyAre ApI devAn, paN tethI
vyAkuLatA shA mATe karavI? e pramANe mAnanArane ghaNI nirjarA thAy chhe.
जो चिंतेइ सरीरं ममत्तजणयं विणस्सरं असुइं ।
दंसणणाणचरित्तं सुहजणयं णिम्मलं णिच्चं ।।१११।।
यः चिन्तयति शरीरं ममत्वजनकं विनश्वरं अशुचिम् ।
दर्शनज्ञानचरित्रं शुभजनकं निर्मलं नित्यम् ।।१११।।
artha — je muni, A sharIrane mamatva-mohanun upajAvavAvALun,
vinAshI tathA apavitra mAne chhe ane darshan-gnAn-chAritrane shubhajanak (sukh
upajAvanAr), nirmaL tathA nitya mAne chhe tene ghaNI nirjarA thAy chhe.
bhAvArtha — sharIrane mohanA kAraNarUp, asthir ane ashuchirUp
60 ]
[ svAmikArttikeyAnuprekShA