
teo jāṇatā hatā, eṭale doṣhone sarvathā chhoḍīne mātra guṇomān ja teo āsakta rahetā
hatā, pāpayogothī teo pūrṇa virakta hatā; ahinsādi vratonun niratichār pālan karatā
hatā; brahmacharyamān teo ekatān hatā. temane dhairya, kṣhamā, dhyānamān nirantar tatparatā
ane pariṣhah āve topaṇ mārgathī achyutapaṇun hatun. bhagavān jinakalpī hatā. je sādhu
ekalā rahe ane ātmachintanamān mashagul rahe, upadeshādi pravr̥utti na kare tene jinakalpī
kahevāy chhe; ane je sādhu saṅghanī sāthe rahe, upadesh āpe, dīkṣhā āpe temane sthavirakalpī
hatā, parantu koī doṣh lāgatā na hovāthī pratikramaṇanī ke chhedopasthāpananī jarūr na hatī.
jo ke bhagavān garbhamān āvyā tyārathī ja traṇ gnānasahit hatā, chothun gnān dīkṣhā
vakhate pragaṭyun hatun ne siddhapad temane ā bhavamān jarūr pragaṭavānun hatun, topaṇ
gnānalochanavant te bhagavāne ek hajār varṣha sudhī utkr̥uṣhṭa tap karyun hatun ne karmonī
asaṅkhyāt guṇashreṇī nirjarā karī hatī. sadā jāgr̥ut rahenārā te yogīrāj kadī sūtā na
hatā. bhagavānanun niratichār chāritra svayamev prāyashchitarūp hatun, arthāt temān koī
atichār lāgatā ja na hovāthī prāyashchitanī jarūr ja rahī na hatī–jem sūrya pote
prakāshasvarūp chhe temān andhakār chhe ja nahi, pachhī tene potāmānthī andhakār dūr karavānun
tathā gnān–darshan–chāritra–tap–vīrya e guṇono vinay karyo hato, e sivāy bahāramān
temane vinay karavā yogya koī na hatun; je pote ja pradhānapurūṣh hovāthī badhāne namrībhūt
karanārā hatā teo bhalā kono vinay kare? vaḷī ratnatrayarūp mārgamān vyāpār e ja
temanun ‘vaiyāvr̥utya’ hatun, e ratnatray sivāy bījā konī vaiyāvr̥utti kare? (dīn–duḥkhī
jīvonī sevārūp vyāvr̥utti to shubhakaṣhāyanā tīvra udayamān ja sambhave chhe; bhagavānane to
shubhakaṣhāy paṇ evo atishay mand thaī gayo hato ke temanī pravr̥utti bāhyavyāpārathī
haṭīne ratnatrayamārgamān ja rahetī hatī.)
dharmasr̥uṣhṭinā sarjanahār hatā. jo ke shāstro temane ādhīn hatā arthāt bār aṅganā
teo