गौरस्थूलादिदेहोऽहं राजाहमित्यहङ्कारलक्षणमिति ।
अथानायतनषट्कं कथयति । मिथ्यादेवो, मिथ्यादेवाराधका, मिथ्यातपो, मिथ्यातपस्वी,
मिथ्यागमो, मिथ्यागमधराः पुरुषाश्चेत्युक्तलक्षणमनायतनषट्कं सरागसम्यग्दृष्टीनां त्याज्यं
भवतीति । वीतरागसम्यग्दृष्टीनां पुनः समस्तदोषायतनभूतानां मिथ्यात्वविषयकषायरूपायतनानां
परिहारेणकेवलज्ञानाद्यनन्तगुणायतनभूते स्वशुद्धात्मनि निवास एवानायतनसेवापरिहार इति ।
अनायतनशब्दस्यार्थः कथ्यते । सम्यक्त्वादिगुणानामायतनं गृहमावास आश्रय आधारकरणं
निमित्तमायतनं भण्यते तद्विपक्षभूतमनायतनमिति ।
अतः परं शंकाद्यष्टमलत्यागं कथयति । निःशंकाद्यष्टगुणप्रतिपालनमेव शङ्काद्यष्ट-
मलत्यागो भण्यते । तद्यथा — रागादिदोषा अज्ञानं वाऽसत्यवचनकारणं तदुभयमपि वीतराग-
सर्वज्ञानां नास्ति, ततः कारणात्तत्प्रणीते हेयोपादेयतत्त्वे मोक्षे मोक्षमार्गे च भव्यैः शंका संशयः
ādimān ‘ā mārun chhe’ e prakāranī buddhi te mamakār chhe ane temān ja abhedapaṇe ‘gorun,
jāḍun vagere sharīr te hun chhun, rājā te hun chhun’ e ahaṅkāranun lakṣhaṇ chhe.
have, chha anāyatanonun kathan kare chheḥ — mithyādev, mithyādevonā ārādhako,
mithyātap, mithyā tapasvī, mithyā āgam, mithyāshāstranā paṇḍito — e uparokta
lakṣhaṇavāḷān chha anāyatanono tyāg sarāgasamyagdraṣhṭioe karavo joīe. vītarāg
samyagdraṣhṭione to samasta doṣhonā sthānabhūt mithyātva – viṣhay – kaṣhāyarūp āyatanonā
tyāgathī kevaḷagnānādi anantaguṇanā sthānabhūt svashuddhātmāmān nivās karavo te ja
anāyatanonī sevāno tyāg chhe. anāyatan shabdano artha kahevāmān āve chhe.
samyaktvādi guṇonā āyatan – ghar – āvās – āshray – ādhāranā nimittane ‘āyatan’ kahe
chhe ane tenāthī viparīt te ‘anāyatan’ chhe.
have pachhī, shaṅkā ādi āṭh doṣhonā tyāganun kathan kare chhe — niḥshaṅkatā ādi
āṭh guṇonun pālan karavun te ja shaṅkādi āṭh doṣhono tyāg kahevāy chhe. te ā
rīte chhe — rāgādi doṣho athavā agnān asatya vachananun kāraṇ chhe ane e banney
(rāgādi ane agnān) vītarāg – sarvagnadevamān nathī, te kāraṇe temanān kahelān hey –
upādey tattvamān, mokṣhamān ane mokṣhamārgamān bhavyoe shaṅkā – sanshay – sandeh karavā yogya
mokṣhamārga adhikār [ 189