टीका — अदुःखेन कायक्लेशादिकष्टं विना सुकुमारोपक्रमेण भावितमेकाग्रतया चेतसि पुनः पुनः संचिन्तितं ज्ञानं शरीरादिभ्यो भेदेनात्मस्वरूपपरिज्ञानं क्षीयते अपकृष्यते । कस्मिन् ? दुःखसन्निधौ दुःखोपनिपाते सति । यत एवं तस्मात्कारणात् यथाबलं स्वशक्त्यनतिक्रमेण मुनिर्योगी आत्मानं दुःखैर्भावयेत् कायक्लेशादिकष्टेः सहाऽऽत्मस्वरूपं भावयेत् । कष्टसहोभवन्सदाऽऽत्मस्वरूपं चिन्तयेदित्यर्थः ।।१०२।।
ननु यद्यात्मा शरीरात्सर्वथाभिन्नस्तदा कथमात्मनि चलति नियमेन तच्चलम् तिष्ठति नियमेन तिष्ठेदिति वदन्तं प्रत्याह —
anvayārtha : — (अदुःखभावितं ज्ञानं) je gnānaduḥkh vinā bhāvavāmān āve chhe, te (दुःखसनिधौ) upasargādi duḥkho āvī paḍatān (क्षीयते) nāsh pāme chhe, (तस्मात्) māṭe (मुनिः) munie antarātmā yogīe – (यथाबलं) potānī sharīrādithī bhinna bhāvanā bhāvavī.
ṭīkā : — duḥkh vinā eṭale kāyakleshādinā kaṣhṭa vinā sukumār upakramathī bhāvavāmān āvelun arthāt ekāgratāthī manamān vāramvār chintavelun gnān eṭale sharīrādithī bhinna ātmasvarūpanun parignān kṣhay pāme chhe – kṣhīṇ thāy chhe. kyāre? duḥkhanī sannidhimān (upasthitimān) – duḥkho āvī paḍatān, teṭalā māṭe yathāshakti eṭale potānī shaktinun ullaṅghan karyā sivāy munie – yogīe duḥkhathī ātmānī bhāvanā bhāvavī arthāt kāyakleshādirūp kaṣhṭothī ātmasvarūpanī bhāvanā karavī – kaṣhṭa sahīne sadā ātmasvarūpanun chintavan karavun – evo artha chhe.
bhāvārtha : — jemane sharīrādinī anukūḷatāmān yā sātāshīlapaṇāmān gnān – bhāvanā karavānī ādat paḍī chhe, temane upasargādi āvatān gnān – bhāvanā achal rahī shakatī nathī, kāraṇ ke teo bhūkh, taras, garamī, ṭhaṇḍī vagerenī thoḍī paṇ bādhā sahī shakatā nathī. teo najīvun saṅkaṭ āvī paḍatān gabharāī jāy chhe ane gnān – bhāvanāthī chalit thaī jāy chhe; tethī āchāryadeve ā shlokamān kahyun chhe ke gnān – bhāvanānā abhyāsīne uchit chhe ke te anek kaṣhṭo sahan karavānī evī ṭev pāḍe ke kaṣhṭo āvī paḍe to paṇ te gnān – bhāvanāthī chalāyamān thāy nahi. 102.
jo ātmā sharīrathī sarvathā bhinna hoy to tenā chālavāthī sharīr niyamathī kem chāle ane tenā ūbhā rahevāthī te (sharīr) niyamathī kem ūbhun rahe chhe? em shaṅkā karanār prati kahe chheḥ —