
to ‘rāg chhe ne tene chhoḍun’ evā prakār temān nathī. ne āvā svabhāvamān ekāgratāthī ja
paryāyamān rāganā abhāvarūp pariṇaman thaī jāy chhe. svabhāv to rāganā abhāvarūp chhe
ne paryāy temān vaḷī tyān te paṇ rāganā abhāvarūp thaī. –ā sivāy bījī rīte
rāgano abhāv thāy nahi, ne bandhanathī chhūṭakāro thāy nahi.
are, tun tārā gnānasvabhāvane to jo. gnānasvabhāv upar koīno bojo chhe
kadī chhoḍato nathī, ne parabhāvane potāmān kadī grahato nathī. ātmasvabhāvamān
parabhāvano bojo nathī. āvo ātmasvabhāv svānubhavamān letān tane mokṣhamārgano
jo ke paramārthe to gnān te gnān ja chhe, gnānane par sāthe sambandh nathī; gnān
chhe ke sāmā padārthone potāmān gney banāve chhe. pahelān padārthene rāgadveṣhanun nimitta
pariṇamyun tyān padārtho gneyapaṇe tene nimitta thayā; e to ṭhīk, paṇ ā gnān paṇ
gneyapadārthone nimitta thayun. pudgalādi padārtho gneyapaṇe pariṇame chhe to temanā
potānā svabhāvathī ja, kāī gnān temane nathī pariṇamāvatun, paṇ tenā gneyapaṇāmān
ā chetayitānun gnān nimitta thāy chhe. juo, ā vyavahār! ekabījānun kāī kare
evo to vyavahār nathī. gnātā–gneyapaṇāno sambandh eṭalo ja vyavahār chhe. gnān
parane jāṇe eṭalo vyavahār, paṇ gnān parane jāṇatān temān kāī pheraphār karī nāṅkhe,
ke par chīj gnānamān jaṇātān gnānane kāī rāgadveṣh karāvī de–em nathī. vyavahāramān
paṇ bannenun svatantra pariṇaman svīkārīne nimitta–naimittik sambandh batāvyo chhe.
gnān–darshan–chāritranī je nirmaḷ paryāy khīlī temān vyavahār kevo hoy te
na rahyun, parantu ūlṭun te vikalpa gneyapaṇe gnānamān nimitta thayun. pratikūḷ sanyog
āvatān shun gnānamān pratikūḷatā