vistāraḥ — nishchayathī niṣhkriy evā shuddhātmānā pradeshonā vyavahārathī parispandanun kāraṇ
yog chhe, tenāthī prakr̥itibandh ane pradeshabandh — e be prakāranā bandh thāy chhe. nirdoṣh
paramātmabhāvanānā pratibandhak krodhādi kaṣhāyanā udayathī sthitibandh ane anubhāgabandh —
e be bandh thāy chhe.
shaṅkāḥ — āsrav ane bandh thavāmān mithyātva, avirati ādi kāraṇo samān chhe,
to āsrav ane bandhamān taphāvat shun chhe? uttaraḥ — e pramāṇe nathī. pratham kṣhaṇamān
karmaskandhonun je āgaman chhe te āsrav chhe ane āgaman pachhī bījī vagere kṣhaṇomān jīvanā
pradeshomān te skandhonun rahevun te bandh chhe, e pramāṇe (āsrav ane bandhamān) taphāvat chhe.
kāraṇ ke, yog ane kaṣhāyathī chār prakāranā bandh thāy chhe, māṭe bandhano nāsh karavā
yog ane kaṣhāyano tyāg karīne nij shuddhātmāmān bhāvanā karavī te tātparya chhe. 33.
ā pramāṇe bandhanā vyākhyānathī be gāthāo vaḍe, bījun sthaḷ pūrun thayun.
have, āgaḷ be gāthāo vaḍe samvar padārthanun kathan karavāmān āve chhe. tyān pratham
तथाहि — निश्चयेन निष्क्रियाणामपि शुद्धात्मप्रदेशानां व्यवहारेण परिस्पंदनहेतुर्योगः,
तस्मात्प्रकृतिप्रदेशबन्धद्वयं भवति । निर्दोषपरमात्मभावनाप्रतिबन्धकक्रोधादिकषायोदयात्
स्थित्यनुभागबन्धद्वयं भवतीति । आस्रवे बन्धे च मिथ्यात्वाविरत्यादिकारणानि समानानि, को
विशेषः ? इति चेत्, नैवं; प्रथमक्षणे कर्मस्कंधानामागमनमास्रवः, आगमनानन्तरं
द्वितीयक्षणादौ जीवप्रदेशेष्ववस्थानं बंध इति भेदः । यत एव योगकषायाद्बंधचतुष्टयं भवति
तत एव बंधविनाशार्थं योगकषायत्यागेन निजशुद्धात्मनि भावना कर्त्तव्येति तात्पर्यम् ।।३३।।
एवं बंधव्याख्यानेन सूत्रद्वयेन द्वितीयं स्थलं गतम् ।
अत ऊर्ध्वं गाथाद्वयेन संवरपदार्थः कथ्यते । तत्र प्रथमगाथायां भावसंवरद्रव्यसंवरस्वरूपं
निरूपयति : —
चेदणपरिणामो जो कम्मस्सासवणिरोहणे हेदू ।
सो भावसंवरो खलु दव्वासवरोहणे अण्णो ।।३४।।
āsravake rokaṇakūn bhāv ātamakau, so samvar bhāv;
pudgalakarma rukai so jāni samvar dravya, nām so mānni. 34.
106 ]
br̥uhad – dravyasaṅgrah