kahAn jainashAstramALA ]
iShTopadesh
[ 105
teno ja – AtmAno ja anubhav karatAn karatAn A AtmA utkRuShTa ekAgratAne prApta kare
chhe ane vANIne agochar (vANIthI kahI shakAy nahi tevo) AtmAdhIn Anand anubhave chhe.
bhAvArtha : — je, guru eTale dharmAchArya — temanA upadesh ane shAstrAbhyAsanA nimitte
AtmasamvedanathI sva – paranA bhedavignAnano vAramvAr abhyAs kare chhe, te AtmAne parathI bhinna
anubhave chhe ane mokShasukhano nirantar svAd le chhe, kAraN ke mokShasukhano anubhav karmo
AdithI AtmAne bhinna anubhav karanArane ja hoy chhe, bIjAne nahi.
parathI bhinna AtmAno satat anubhav karanArane ja AtmasvarUpamAn utkRuShTa sthiratA
(ekAgratA) prApta thAy chhe ane te vachanAtIt atIndriy AtmAdhIn Anand anubhave chhe. 33.
pachhI shiShya pUchhe chhe — te bAbatamAn koN guru chhe? arthAt mokSha sukhanA anubhavanA
viShayamAn koN guru chhe?
guru kahe chhe —
nij hit abhilAShI svayam, nij hit netA Atma,
nij hit prerak chhe svayam, AtmAno guru Atma. 34.
‘तमेवानुभवंश्चायमैकाग्रयं षरमृच्छति ।
तथात्माधीनमान्न्दमेति वाचामगोचरम्’ ।।१७०। इत्यादि
अथ शिष्यः पृच्छति — कस्तत्र गुरुरिति तत्र मोक्षसुखानुभवविषये ?
गुरुराह —
स्वस्मिन्सदभिलाषित्वादभीष्टज्ञापकत्वतः ।
स्वयं हित[तं ]प्रयोक्तृत्वादात्मैव गुरुरात्मनः ।।३४।।
उस आत्माका अनुभवन करते हुए यह आत्मा, उत्कृष्ट एकाग्रताको प्राप्त कर लेता
है, और इसी तरह मन तथा वाणीके अगोचर अथवा वचनोंसे भी न कहे जा सकनेवाले
स्वाधीन आनन्दको प्राप्त कर लेता है ।।३३।।
आगे शिष्य पूछता है कि मोक्ष-सुखके अनुभवके विषयमें कौन गुरु होता है ? आचार्य
कहते हैं —
आपहिं निज हित चाहता, आपहि ज्ञाता होय ।
आपहिं निज हित प्रेरता, निज गुरु आपहि होय ।।३४।।