126 ]
iṣhṭopadesh
[ bhagavānashrīkundakund-
ityādi bhed nahi pāḍato arthāt vikalpo nahi karato yogaparāyaṇ – arthāt samarasībhāvane
prāpta thayelo – yogī potānā sharīrano paṇ khyāl karato nathī, to sharīrathī bhinna hitakārī
yā ahitakārī vastuonī chintā karavānī to vāt ja shun?
tathā ‘तत्त्वानुशासन’ — shlok 172mān kahyun chhe keḥ —
‘te vakhate (samādhikālamān) ātmāmān ātmāne ja dekhanār yogīne bāhyamān padārtho
hovā chhatān param ekāgratānā kāraṇe (ātmā sivāy) anya kānīpaṇ bhāsatun nathī (mālūm
paḍatun nathī).
bhāvārtha : — jyāre yogī dhyānamān līn hoy chhe, tyāre te samarasī bhāvano anubhav
kare chhe — arthāt nijānandarasanun pān kare chhe. ātmasvarūpanā anubhav kāḷe te ātma – tattva
sambandhī. te shun chhe? kyān chhe? ityādi saṅkalpa – vikalpothī rahit hoy chhe. ā nirvikalpa
dashāmān tene potānā sharīr taraph upayog jato nathī, to sharīrathī bhinna anya padārthonī
to vāt ja shun karavī? arthāt bāhya padārtho hovā chhatān param ekāgratāne līdhe teno tene
kāī paṇ anubhav thato nathī.
bhedavignān dvārā sharīrādithī mamatva haṭhāvī jyāre yogī ātma – svarūpamān sthir thaī
ānandamagna hoy chhe; tyāre kṣhudhā – tr̥uṣhādithī ke upasarga – parīṣhahādithī khedakhinna thato nathī.
योगी स्वदेहमपि न चेतयति का कथा हिताहितदेहातिरिक्तवस्तुचेतनायाः ।
तथा चोक्तम् [तत्त्वानुशासने ] —
‘‘तदा च परमैकाग्रूयाद्बहिरर्थेषु सत्स्वपि ।
अन्यन्न किञ्चनाभाति स्वमेवात्मनि पश्यत.’’ ।।१७२।।
विकल्पोंको न करता हुआ, किन्तु समरसीभावको प्राप्त हुआ योगी जो अपने शरीरतकका
भी ख्याल नहीं रखता, उसकी चिन्ता व परवाह नहीं करता, तब हितकारी या अहितकारी
शरीरसे भिन्न वस्तुओंकी चिन्ता करनेकी बात ही क्या ? जैसा कि कहा गया है — ‘‘तदा
च परमैका०’’
यहाँ पर शिष्य कहता है, कि भगवन् ! मुझे आश्चर्य होता है कि ऐसी विलक्षण
विभिन्न दशाका हो जाना कैसे सम्भव है ?
उस समय आत्मामें आत्माको देखनेवाले योगीको बाहिरी पदार्थोंके रहते हुए भी
परम एकाग्रता होनेके कारण अन्य कुछ नहीं मालूम पड़ता है ।।४२।।