kahān jainashāstramāḷā ]
iṣhṭopadesh
[ 57
वर्तते । कोऽसौ, सःकायःशरीरम् । किंविशिष्टः ? संततापायः नित्यक्षुधाद्युपतापः । स
क, इत्याह — यत्संगे येन कायेन सह संबन्धं प्राप्य लब्ध्वा शुचीन्यपि पवित्ररम्याण्यपि
भोजनवस्त्रादिवस्तुन्यशुचीनि भवन्ति यतश्चैवं ततस्तदर्थं तं संततापायं कायं शुचिवस्तुभिरुपकर्तुं
प्रार्थना आकाङ्क्षा तेषामेव वृथा व्यर्था केनचिदुपायेन निवारितेऽपि एकस्मिन्नपाये क्षणे
क्षणेऽपरापरापायोपनिपातसम्भवात् ।
पुनरप्याह शिष्य : — ‘तर्हि धनादिनाप्यात्मोपकारो भविष्यतीति ।’ भगवन् !
विशदार्थ — जिस शरीरके साथ सम्बन्ध करके पवित्र एवं रमणिक भोजन, वस्त्र
आदिक पदार्थ अपवित्र घिनावने हो जाते हैं, ऐसा वह शरीर हमेशा भूख, प्यास आदि
संतापोंकर सहित है । जब वह ऐसा है तब उसको पवित्र अच्छे-अच्छे पदार्थोंसे भला
बनानेके लिये आकांक्षा करना व्यर्थ है, कारण कि किसी उपायसे यदि उसका एकाध अपाय
दूर भी किया जाय तो क्षण – क्षणमें दूसरे – दूसरे अपाय आ खड़े हो सकते हैं ।।१८।।
उत्थानिका — फि र भी शिष्यका कहना है कि भगवन् कायके हमेशा अपायवाले
ṭīkā : — varte chhe. koṇ te? te kāy – sharīr. kevun (sharīr)? satat (hammeshā)
bādhāvāḷun arthāt nitya kṣhudhādi bādhāvāḷun chhe. (shiṣhya) pūchhe chhe — ‘‘te koṇ chhe?’’ jenā
saṅge arthāt je sharīranī sāthe sambandh karīne (pāmīne) pavitra tathā ramaṇīy bhojan, vastrādi
vastuo paṇ apavitra thaī jāy chhe. em chhe tethī tene māṭe arthāt te satat bādhāvāḷī
kāyā upar pavitra vastuothī upakār karavā māṭe prārthanā eṭale ākāṅkṣhā (karavī) vr̥uthā
eṭale vyartha chhe, kāraṇ ke koī upāyathī ekād bādhā dūr karavāmān āve, chhatān pratikṣhaṇ
(kṣhaṇ – kṣhaṇ) bījī bījī bādhāo āvī paḍe tevī sambhāvanā chhe.
bhāvārtha : — sharīr pratyeno rāg hammeshān santāpajanak chhe, kāraṇ ke tenā aṅge kṣhudhā –
tr̥uṣhādi anek vedanāo utpanna thāy chhe, te roganun ghar chhe ane pavitra tathā sundar bhojan –
vastrādi vastuo paṇ tenā samparkathī malin, durgandhit ane apavitra thaī jāy chhe.
āvā ghr̥uṇit sharīrane sārun rākhavānī draṣhṭie bhogopabhoganī sāmagrīnī ichchhā karavī te
nirarthak chhe.
vāstavamān sharīrādi santāpanun kāraṇ nathī, parantu tenā pratyeno mamatvabhāv ekatābuddhi
te ja santāpanun kharun kāraṇ chhe. jene sharīr pratye mamatvabhāv nathī, tene sharīrane sārun
rākhavānī buddhie bhogopabhoganī sāmagrīnī chintā ke ichchhā rahetī nathī. 18.
pharīthī shiṣhya kahe chhe – tyāre dhanādithī paṇ ātmāno upakār thashe, arthāt bhagavan!