भ्रान्तिध्वंसात्सहजपरमानंदचिन्निष्टबुद्धेः ।
भूयो भूयो भवति भविनां संसृतिर्घोररूपा ।।१४५।।
कथं कांक्षंत्येनं बत कलिहतास्ते जडधियः ।।१४६।।
सच्चारित्रं दुरघतरुसांद्राटवीवह्निरूपम् ।
यत्किंभूतं सहजसुखदं शीलमूलं मुनीनाम् ।।१४७।।
[shlokArtha — ] bhrAntinA nAshathI jenI buddhi sahaj-paramAnandayukta chetanamAn niShThit ( – lIn, ekAgra) chhe evA shuddhachAritramUrtine satat pratyAkhyAn chhe. parasamayamAn ( – anya darshanamAn) jemanun sthAn chhe evA anya yogIone pratyAkhyAn hotun nathI; te sansArIone pharIpharIne ghor sansaraN ( – paribhramaN) thAy chhe. 145.
[shlokArtha – ] je shAshvat mahA AnandAnand jagatamAn prasiddha chhe, te nirmaL guNavALA siddhAtmAmAn atishayapaNe ane niyatapaNe rahe chhe. (to pachhI,) arere! A vidvAno paN kAmanAn tIkShNa shastrothI ijA pAmyA thakA kleshapIDit thaIne tene (kAmane) kem ichchhe chhe! teo jaDabuddhi chhe. 146.
[shlokArtha — ] je duShTa pAparUpI vRukShonI gIch aTavIne bALavAne agnirUp chhe evun pragaT shuddha-shuddha satchAritra sanyamIone pratyAkhyAnathI thAy chhe; (mATe) he bhavyashArdUl! ( – bhavyottam) tun shIghra tArI matimAn tattvane nitya dhAraN kar — ke je tattva sahaj sukhanun denArun chhe ane munionA chAritranun mUL chhe. 147.