सपदि याति मुनिः परमार्थतः ।
किमपि केवलसौख्यसुधामयम् ।।9०।।
व्यवहारमनोगुप्तिस्वरूपाख्यानमेतत् । क्रोधमानमायालोभाभिधानैश्चतुर्भिः कषायैः क्षुभितं चित्तं कालुष्यम् । मोहो
[shlokārthaḥ — ] samitinī saṅgati dvārā kharekhar muni man-vāṇīne paṇ agochar (-manathī achintya ane vāṇīthī akathya) evun koī kevaḷasukhāmr̥utamay uttam phaḷ shīghra pāme chhe. 90.
anvayārthaḥ — [कालुष्यमोहसंज्ञारागद्वेषाद्यशुभभावानाम्] kaluṣhatā, moh, sañgnā, rāg, dveṣh vagere ashubh bhāvonā [परिहारः] parihārane [व्यवहारनयेन] vyavahāranayathī [मनोगुप्तिः] manogupti [परिकथिता] kahel chhe.
ṭīkāḥ — ā, vyavahār *manoguptinā svarūpanun kathan chhe.
krodh, mān, māyā ane lobh nāmanā chār kaṣhāyothī kṣhubdha thayelun chitta te kaluṣhatā
128 ]
*munine munitvochit shuddhapariṇatinī sāthe vartato je (haṭh vagarano) man-āshrit, vachan-āshrit
ke kāy-āshrit shubhopayog tene vyavahār gupti kahevāmān āve chhe, kāraṇ ke shubhopayogamān man,
vachan ke kāy sāthe ashubhopayogarūp joḍāṇ nathī. shuddhapariṇati na hoy tyān shubhopayog haṭh
sahit hoy chhe. te shubhopayog to vyavahāragupti paṇ kahevāto nathī.