धर्मध्यानेप्यनघपरमानन्दतत्त्वाश्रितेऽस्मिन् ।
भेदाभावात् किमपि भविनां वाङ्मनोमार्गदूरम् ।।२१9।।
इति सुकविजनपयोजमित्रपंचेन्द्रियप्रसरवर्जितगात्रमात्रपरिग्रहश्रीपद्मप्रभमलधारिदेवविरचितायां नियमसारव्याख्यायां तात्पर्यवृत्तौ परमसमाध्यधिकारो नवमः श्रुतस्कन्धः ।।
[shlokārthaḥ — ] ā anagh (nirdoṣh) paramānandamay tattvane āshrit dharmadhyānamān ane shukladhyānamān jenī buddhi pariṇamī chhe evo shuddharatnatrayātmak jīv evā koī vishāḷ tattvane atyant pāme chhe ke jemānthī ( – je tattvamānthī) mahā duḥkhasamūh naṣhṭa thayo chhe ane je (tattva) bhedonā abhāvane līdhe jīvone vachan ane mananā mārgathī dūr chhe. 219.
ā rīte, sukavijanarūpī kamaḷone māṭe jeo sūrya samān chhe ane pāñch indriyonā phelāv rahit dehamātra jemane parigrah hato evā shrī padmaprabhamaladhāridev vaḍe rachāyelī niyamasāranī tātparyavr̥utti nāmanī ṭīkāmān (arthāt shrīmadbhagavatkundakundāchāryadevapraṇīt shrī niyamasār paramāgamanī nirgranth munirāj shrī padmaprabhamaladhāridevavirachit tātparyavr̥utti nāmanī ṭīkāmān) param-samādhi adhikār nāmano navamo shrutaskandh samāpta thayo.
262 ]niyamasār