नयेन जगत्त्रयकालत्रयवर्तिसचराचरद्रव्यगुणपर्यायान् एकस्मिन् समये जानाति पश्यति च स भगवान् परमेश्वरः परमभट्टारकः, पराश्रितो व्यवहारः इति वचनात् । शुद्धनिश्चयतः परमेश्वरस्य महादेवाधिदेवस्य सर्वज्ञवीतरागस्य परद्रव्यग्राहकत्वदर्शकत्व- ज्ञायकत्वादिविविधविकल्पवाहिनीसमुद्भूतमूलध्यानाषादः“ (?) स भगवान् त्रिकाल- निरुपाधिनिरवधिनित्यशुद्धसहजज्ञानसहजदर्शनाभ्यां निजकारणपरमात्मानं स्वयं कार्य- परमात्मापि जानाति पश्यति च । किं कृत्वा ? ज्ञानस्य धर्मोऽयं तावत् स्वपरप्रकाशकत्वं प्रदीपवत् । घटादिप्रमितेः प्रकाशो दीपस्तावद्भिन्नोऽपि स्वयं प्रकाशस्वरूपत्वात् स्वं परं च प्रकाशयति; आत्मापि व्यवहारेण जगत्त्रयं कालत्रयं च परं ज्योतिःस्वरूपत्वात् स्वयंप्रकाशात्मकमात्मानं च प्रकाशयति ।
उक्तं च षण्णवतिपाषंडिविजयोपार्जितविशालकीर्तिभिर्महासेनपण्डितदेवैः — vyavahāranayathī te bhagavān parameshvar paramabhaṭṭārak ātmaguṇono ghāt karanārān ghātikarmonā nāsh vaḍe prāpta sakaḷ-vimaḷ kevaḷagnān ane kevaḷadarshan vaḍe trilokavartī tathā trikāḷavartī sacharāchar dravyaguṇaparyāyone ek samaye jāṇe chhe ane dekhe chhe. shuddhanishchayathī parameshvar mahādevādhidev sarvagnavītarāgane, paradravyanān grāhakatva, darshakatva, gnāyakatva vagerenā vividh vikalponī senānī utpatti mūḷadhyānamān abhāvarūp hovāthī (?), te bhagavān trikāḷ-nirupādhi, niravadhi (amaryādit), nityashuddha evān sahajagnān ane sahajadarshan vaḍe nij kāraṇaparamātmāne, pote kāryaparamātmā hovā chhatān paṇ, jāṇe chhe ane dekhe chhe. kaī rīte? ā gnānano dharma to, dīvānī māphak, svapar- prakāshakapaṇun chhe. ghaṭādinī pramitithī prakāsh – dīvo (kathañchit) bhinna hovā chhatān svayam prakāshasvarūp hovāthī sva ane parane prakāshe chhe; ātmā paṇ jyotisvarūp hovāthī vyavahārathī trilok ane trikāḷarūp parane tathā svayam prakāshasvarūp ātmāne (potāne) prakāshe chhe.
96 pākhaṇḍīo par vijay meḷavavāthī jemaṇe vishāḷ kīrti prāpta karī chhe evā mahāsenapaṇḍitadeve paṇ (shlok dvārā) kahyun chhe keḥ —
*ahīn sanskr̥it ṭīkāmān ashuddhi lāge chhe tethī sanskr̥it ṭīkāmān tathā tenā anuvādamān shaṅkāne sūchavavā
prashnārthanun chihna karyun chhe.