anAdi – nidhan chhe. teno na kadI janma thAy chhe ane na kadI maraN. tenA janma – maraNanI kalpanA
vyavahArI jan paryAyanI pradhAnatAthI kevaL mohanA nimitte kare chhe. jeno te moh naShTa thaI jAy
chhe tenun man chapaLatA chhoDIne sthir thaI jAy chhe. tene pachhI mRutyuno bhay raheto nathI. A rIte
tene yathArtha AtmasvarUpanI pratIti thavA lAge chhe ane tyAre te tarat ja paramAnandamay avinashvar
padane prApta karI le chhe. 16.
(शार्दूलविक्रीडित)
वातव्याप्तसमुद्रवारिलहरीसंघातवत्सर्वदा
सर्वत्र क्षणभङ्गुरं जगदिदं संचिन्त्य चेतो मम ।।
संप्रत्येतदशेषजन्मजनकव्यापारपारस्थितं
स्थातुं वाञ्छति निर्विकारपरमानन्दे त्वयि ब्रह्मणि ।।१७।।
anuvAd : A vishva vAyuthI tADit thayelA samudranA jaLamAn utpanna thatI
laheronA samUh samAn sadA ane sarvatra kShaNanashvar chhe, evo vichAr karIne A mArUn
man atyAre janma – maraNarUp sansAranA kAraNabhUt A samasta pravRuttionI pAr
pahonchIne arthAt AvI kriyAo chhoDIne nirvikAr ane paramAnandasvarUp Ap
paramAtmAmAn sthit thavAnI ichchhA kare chhe. 17.
(शार्दूलविक्रीडित)
एनः स्यादशुभोपयोगत इतः प्राप्नोति दुःखं जनो
धर्मः स्याच्च शुभोपयोगत इतः सौख्यं किमप्याश्रयेत् ।
द्वन्द्वं द्वन्द्वमिदं भवाश्रयतया शुद्धोपयोगात्पुन-
र्नित्यानन्दपदं तदत्र च भवानर्हन्नहं तत्र च ।।१८।।
anuvAd : ashubh upayogathI pAp utpanna thAy chhe ane enAthI prANI
dukh prApta kare chhe tathA shubh upayogathI dharma thAy chhe ane enAthI prANI koI
visheSh sukh prApta kare chhe. sukh ane dukhanun A kalahakArI joDun sansAranI sahAyathI
chAle chhe. parantu enAthI viparIt shuddha upayogathI te shAshvat sukhanun sthAn arthAt
mokSha prApta thAy chhe. he arahant jin! A pad (mokSha)mAn to Ap sthit chho ane
hun te padamAn arthAt shAtA, ashAtA vedanIyajanit kShaNik sukh – dukhanA sthAnabhUt
sansAramAn sthit chhun. 18.
226[ padmanandi-panchavinshati