जातः संसृतिकानने जनतरुः कालोग्रदावानल –
व्याप्तश्चेन्न भवेत्तदा बत बुधैरन्यत्किमालोक्यते ।।३५।।
anuvād : sansārarūpī vanamān utpanna thayel je manuṣhyarūpī vr̥ukṣha
sampattirūpī sundar lattā sahit strīrūpī shobhāyamān velothī vīṇṭāḷāyel putra-
pautrādirūpī manohar parṇothī ramaṇīy tathā viṣhayabhogajanit sukh jevā phaḷothī
paripūrṇa hoy chhe; te jo mr̥utyurūpī tīvra dāvānaḷathī vyāpta na hot to vidvāno
bījun shun dekhe? arthāt te manuṣhyarūpī vr̥ukṣha te kāḷarūpī dāvānaḷathī naṣhṭa thāy
ja chhe. ā jovā chhatān paṇ vidvāno ātmahitamān pravr̥utta thatā nathī e khedanī
vāt chhe. 35.
(शिखरिणी)
वाञ्छन्त्येव सुखं तदत्र विधिना दत्तं परं प्राप्यते
नूनं मृत्युमुपाश्रयन्ति मनुजास्तत्राप्यतो बिभ्यति ।
इत्थं कामभयप्रसक्त हृदया मोहान्मुधैव ध्रुवं
दुःखोर्मिप्रचुरे पतन्ति कुधियः संसारघोरार्णवे ।।३६।।
anuvād : sansāramān manuṣhya sukhanī ichchhā kare ja chhe, parantu te temane phakta
karma dvārā apāyel prāpta thāy chhe. te manuṣhya nishchayathī mr̥utyu to pāme chhe parantu tenāthī
ḍare chhe. ā rīte te durbuddhi manuṣhyo hr̥udayamān ichchhā (sukhanī abhilāṣhā) ane bhay
(mr̥utyuno bhay) dhāraṇ karatān thakān agnānathī anek duḥkhorūpī laherovāḷā sansārarūpī
bhayānak samudramān nakāmā ja paḍe chhe. 36.
(मालिनी)
स्वसुखपयसि दीव्यन्मृत्युकैवर्तहस्त-
प्रसृतधनजरोरुप्राल्लसज्जालमध्ये ।
निकटमपि न पश्यत्यापदां चक्रमुग्रं
भवसरसि वराको लोकमीनौघ एषः ।।३७।।
anuvād : ā bichāro manuṣhyorūpī māchhalīonā samūh sansārarūpī
sarovaramān potānā sukharūp jaḷamān krīḍā karato thako mr̥utyurūpī māchhīmāranā hāthe
138[ padmanandi-pañchavinshatiḥ