(शार्दूलविक्रीडित)
दत्तं नौषधमस्य नैव कथितः कस्याप्ययं मन्त्रिणो
नो कुर्याच्छुचमेवमुन्नतमतिर्लोकान्तरस्थे निजे ।
यत्ना यान्ति यतो ऽङ्गिनः शिथिलतां सर्वे मृतेः संनिधौ
बन्धाश्चर्मविनिर्मिताः परिलसद्वर्षाम्बुसिक्ता इव ।।४८।।
anuvād : koī priy jan maraṇ pāmatān vivekī manuṣhya ‘āne davā āpavāmān
na āvī athavā ānā viṣhayamān koī mantra jāṇanārane na kahevāmān āvyun’ e prakāre
shok karatā nathī. kāraṇ ke mr̥utyu pāse āvatān prāṇīonā badhā prayatno evī rīte
shithil thaī jāy chhe jem chāmaḍānā banāvelā bandhan varasādanā pāṇīmān bhīñjāīne
shithil thaī jāy chhe. arthāt mr̥utyuthī bachavā māṭe karavāmān āvato prayatna kadī
koīno saphaḷ thato nathī. 48.
(शिखरिणी)
स्वकर्मव्याघ्रेण स्फु रितनिजकालादिमहसा
समाघ्रातः साक्षाच्छरणरहिते संसृतिवने ।
प्रिया मे पुत्रा मे द्रविणमपि मे मे गृहमिदं
वदन्नेवं मे मे पशुरिव जनो याति मरणम् ।।४९।।
anuvād : je sansārarūpī van rakṣhako rahit chhe temān potānā udayakāḷ
ādirūp parākramathī sanyukta evā karmarūpī vāgh dvārā grahāyel ā manuṣhyarūpī pashu
‘ā priyā mārī chhe, ā putra mārā chhe. ā dravya mārun chhe, ane ā ghar paṇ mārun
chhe.’ ām ‘mārun mārun kaheto maraṇ pāmī jāy chhe.
visheṣhārtha : jevī rīte vanamān gandh pāmīne chittā dvārā pakaḍāyel bakarā vagere pashunun
rakṣhaṇ karanār tyān koī nathī — te ‘men men’ shabda karatā thakā tyān ja maraṇ pāme chhe – tevī ja rīte
ā sansāramān karmane ādhīn thayel prāṇīnun paṇ mr̥utyuthī rakṣhaṇ karanār koī nathī. chhatān paṇ mohane
vashībhūt thaīne ā manuṣhya te mr̥utyu taraph dhyān na detān je strī – putrādi bāhya padārtha kadī potānā
thaī shakatā nathī temanāmān mamatva buddhi rākhīne ‘mārā mārā’ (ā mārī strī chhe, ā putra mārā
chhe ādi) karato thako nakāmo saṅklesh pāme chhe. 49.
144[ padmanandi-pañchavinshatiḥ