स्वसमयोपलम्भाभावस्य रागैकहेतुत्वद्योतनमेतत् ।
यस्य खलु रागरेणुकणिकाऽपि जीवति हृदये न नाम स समस्तसिद्धान्तसिन्धुपारगोऽपि निरुपरागशुद्धस्वरूपं स्वसमयं चेतयते । ततः स्वसमयप्रसिद्धयर्थं पिञ्जनलग्नतूलन्यासन्याय- मधिदधताऽर्हदादिविषयोऽपि क्रमेण रागरेणुरपसारणीय इति ।।१६७।। धरिदुं जस्स ण सक्कं चित्तुब्भामं विणा दु अप्पाणं ।
anvayArtha — [ यस्य ] jene [ परद्रव्ये ] paradravya pratye [ अणुमात्रः वा ] aNumAtra paN (leshamAtra paN) [ रागः ] rAg [ हृदये विद्यते ] hRudayamAn varte chhe [ सः ] te, [ सर्वागमधरः अपि ] bhale sarvaAgamadhar hoy topaN, [ स्वकस्य समयं न विजानाति ] svakIy samayane jANato ( – anubhavato) nathI.
TIkA — ahIn, svasamayanI upalabdhinA abhAvano, rAg ek hetu chhe em prakAshyun chhe (arthAt svasamayanI prAptinA abhAvanun rAg ja ek kAraN chhe em ahIn darshAvyun chhe).
jene rAgareNunI kaNikA paN hRudayamAn jIvatI chhe te, bhale samasta siddhAntasAgarano pArangat hoy topaN, 1niruparAg-shuddhasvarUp svasamayane kharekhar chetato ( – anubhavato) nathI. mATe, ‘2pInjaNane chonTel rU’no nyAy lAgu paDato hovAthI, jIve svasamayanI prasiddhi arthe arhantAdiviShayak paN rAgareNu ( – arhantAdi pratyenI paN rAgaraj) krame dUr karavAyogya chhe. 167.
23
1. niruparAg-shuddhasvarUp = uparAgarahit ( – nirvikAr) shuddha jenun svarUp chhe evA.
2. jem pInjaNane chonTelun thoDun paN rU, pInjavAnA kAryamAn vighna kare chhe, tem thoDo paN rAg svasamayanI upalabdhirUp kAryamAn vighna kare chhe.