तदवबोधफलपुरस्सरः पञ्चास्तिकायव्याख्योपसंहारोऽयम् ।
न खलु कालकलितपञ्चास्तिकायेभ्योऽन्यत् किमपि सकलेनापि प्रवचनेन प्रतिपाद्यते । ततः प्रवचनसार एवायं पञ्चास्तिकायसंग्रहः । यो हि नामामुं समस्तवस्तुतत्त्वा- भिधायिनमर्थतोऽर्थितयावबुध्यात्रैव जीवास्तिकायान्तर्गतमात्मानं स्वरूपेणात्यन्तविशुद्ध- चैतन्यस्वभावं निश्चित्य परस्परकार्यकारणीभूतानादिरागद्वेषपरिणामकर्मबन्धसन्तति-
anvayārthaḥ — [ एवम् ] e pramāṇe [ प्रवचनसारं ] pravachananā sārabhūt [ पञ्चास्ति- कायसंग्रहं ] ‘pañchāstikāyasaṅgrah’ne [ विज्ञाय ] jāṇīne [ यः ] je [ रागद्वेषौ ] rāgadveṣhane [ मुञ्चति ] chhoḍe chhe, [ सः ] te [ दुःखपरिमोक्षम् गाहते ] duḥkhathī parimukta thāy chhe.
ṭīkāḥ — ahīn pañchāstikāyanā avabodhanun phaḷ kahīne pañchāstikāyanā vyākhyānano upasanhār karavāmān āvyo chhe.
kharekhar saghaḷuy (dvādashāṅgarūpe vistīrṇa) pravachan kāḷ sahit pañchāstikāyathī anya kāī paṇ pratipādit karatun nathī; tethī pravachanano sār ja ā ‘pañchāstikāy- saṅgrah’ chhe. je puruṣh kharekhar samastavastutattvanā kahenārā ā ‘pañchāstikāyasaṅgrah’ne 1arthataḥ 2arthīpaṇe jāṇīne, emān ja kahelā jīvāstikāyane viṣhe 3antargat rahelā potāne (nij ātmāne) svarūpe atyant vishuddha chaitanyasvabhāvavāḷo nishchit karīne, 4paraspar kāryakāraṇabhūt evā anādi rāgadveṣhapariṇām ane karmabandhanī paramparāthī
150
1. arthataḥ=artha pramāṇe; vāchyane anulakṣhīne; vāchyasāpekṣha; vāstavik rīte.
2. arthīpaṇe=garajupaṇe; yāchakapaṇe; sevakapaṇe; kāīk prāpta karavānā prayojanathī (arthāt hitaprāptinā hetuthī).
3. jīvāstikāyanī andar pote (nij ātmā) samāī jāy chhe, tethī jevun jīvāstikāyanun svarūp varṇavavāmān āvyun chhe tevun ja potānun svarūp chhe arthāt pote paṇ svarūpathī atyant vishuddha chaitanyasvabhāvavāḷo chhe.
4. rāgadveṣhapariṇām ane karmabandh anādi kāḷathī ekabījāne kāryakāraṇarūp chhe.