यदा खलु योगी दर्शनचारित्रमोहनीयविपाकं पुद्गलकर्मत्वात् कर्मसु संहृत्य, तदनुवृत्तेः व्यावृत्त्योपयोगममुह्यन्तमरज्यन्तमद्विषन्तं चात्यन्तशुद्ध एवात्मनि निष्कम्पं
āthī ( – ā gāthāthī) em darshāvyun ke nirjarāno mukhya hetu 1dhyān chhe. 145.
anvayārthaḥ — [ यस्य ] jene [ मोहः रागः द्वेषः ] moh ane rāgadveṣh [ न विद्यते ] nathī [ वा ] tathā [ योगपरिकर्म ] yogonun sevan nathī (arthāt man-vachan-kāyā pratye upekṣhā chhe), [ तस्य ] tene [ शुभाशुभदहनः ] shubhāshubhane bāḷanāro [ ध्यानमयः अग्निः ] dhyānamay agni [ जायते ] pragaṭe chhe.
shuddha svarūpamān avichalit chaitanyapariṇati te kharekhar dhyān chhe. te dhyān pragaṭavānī vidhi have kahevāmān āve chheḥ — jyāre kharekhar yogī, darshanamohanīy ane chāritramohanīyano vipāk pudgalakarma hovāthī te vipākane (potāthī bhinna evān achetan) karmomān sameṭī daīne, tadanusār pariṇatithī upayogane vyāvr̥utta karīne ( – te vipākane anurūp pariṇamavāmānthī upayogane nivartāvīne), mohī, rāgī ane dveṣhī nahi 1. ā dhyān shuddhabhāvarūp chhe. pt.. 26