देहे स्वबुद्धिर्मरणोपनिपाते किं करोतीत्याह —
jyān sudhī jīv potānā ātmānā sāmarthyanun bhān karī antaraṅg rāgādi shatruo arthāt kaṣhāyapariṇati par vijay prāpta karī svayam potānā ātmāno uddhār karavāno prayatna karato nathī, tyān sudhī te sansārarūpī kīchaḍamān phasyo rahe chhe ane janmamaraṇanān asahya kaṣhṭo bhogavato rahe chhe, parantu jyāre te ātmasvarūpanun barābar gnān karī svabhāv – sanmukh visheṣh ugra puruṣhārtha ādare chhe, tyāre krame krame rāg – dveṣhādi kaṣhāy – bhāvono yā vibhāv pariṇatino svayam tyāg thaī jāy chhe ane rāgādi bhāvathī sarvathā mukta thatān arthāt param vītarāgatā prāpta thatān te mokṣha pāme chhe.
‘ātmā, potānā ātmāmān mokṣhasukhanī sadā abhilāṣhā kare chhe, abhīṣhṭa mokṣhasukhanun gnān karāve chhe ane svayam kalyāṇakārī ātma – sukhanī prāptimān potāne yoje chhe, tethī ātmā ja ātmāno guru chhe.1
māṭe ātmā paranun – nimittanun avalamban chhoḍī pote potāno guru bane arthāt dharmanī siddhi māṭe svāshrayī bane, to te janma – maraṇanān duḥkhothī mukta thaī nirvāṇ pāme. 75.
dehamān ātmabuddhi karanār (bahirātmā) maraṇ najīk āvatā shun kare chhe? te kahe chheḥ —
anvayārtha : — (देहादौ दृढात्मबुद्धिः)dehādimān draḍh ātmabuddhivāḷo bahirātmā (आत्मनः नाशं) potānā eṭale potānā sharīranā nāshane (च) ane (मित्रादिभिः वियोगं) mitrādithī thatā viyogane (उत्पश्यन्) dekhīne (मरणात्) maraṇathī (भृशम्) atyant (बिभेति) ḍare chhe. १. स्वस्मिन्सदाभिलाषित्वादभीष्टज्ञापकत्वतः ।