टीका — देहाद्व्यावृत्त्य शरीरात्पृथक्कृत्वा आत्मानं स्वस्वरूपं आत्मनि स्थितं तथैव भावयेत् शरीराद्भेदन दृढतरभेदभावनाप्रकारेण भावयेत् । यथा पुनः स्वप्ने स्वप्नावस्थायां देहे उपलब्धेऽपि तत्र आत्मानं न योजयेत् देहमात्मतया नाध्यवस्येत् ।।८२।।
anvayārtha : — antarātmāe (देहात्) dehathī (आत्मानं) ātmāne (व्यावृत्य) pāchho vāḷī arthāt bhinna anubhavīne (आत्मनि) ātmā viṣhe (तथा एव) evī rīte (भावयेत्) tenī (ātmānī) bhāvanā karavī (यथा पुनः) ke jethī pharīthī (स्वप्नेऽपि) svapnamān paṇ (देहे) dehamān (आत्मानं) ātmāne te (न योजयेत्) yoje nahi, arthāt sharīramān ātma – buddhi kare nahi.
ṭīkā : — dehathī ātmāne vyāvr̥utta karīne (bhinna anubhavīne) – sharīrathī pr̥uthak karīne (anubhavīne) ātmā viṣhe sthit svasvarūpane evī rīte bhāvavun (anubhavavun) – arthāt sharīrathī bhed karīne (bhinna karīne) draḍhatar bhedabhāvanānā prakāre (evī rīte) bhāvavun ke pharīthī svapnamān – svapnāvasthāmān – dehanī upalabdhi (prāpti) thāy to paṇ temān (dehamān) ātmānun joḍāṇ thāy nahi arthāt dehane ātmasvarūpe mānavāmān āve nahi.
bhāvārtha : — sharīrathī ātmāne bhinna jāṇī arthāt ātmāne ātmārūpe ja jāṇī, sharīrarūpe nahi jāṇī, tenī evī draḍh bhāvanā karavī ke svapnamān paṇ pharīthī dehane ātmā mānavāno adhyavasāy thāy nahi.
sva – parane bhinna jāṇavānun chinha to gnān – vairāgyashakti chhe. bhed – vignānanī bhāvanāthī e vairāgyabhāv eṭale rāgathī viruddha bhāv – par padārthomān upekṣhā bhāv jo shraddhā ane gnānamān paṇ na hoy to te bhāvanā kāryakārī nathī.
‘samyagdraṣhṭine niyamathī gnān ane vairāgyashakti hoy chhe; kāraṇ ke te (samyagdraṣhṭi