आद्यः राग आद्यो येषां द्वेषादिनां ते तथोक्ताः । किं कुर्वन्तस्ते क्षीयन्ते ? तत्त्वतो मां प्रपश्यतः ।
कथम्भूतं मां ? बोधात्मानं ज्ञानस्वरूपं । तत इत्यादि – यतो यथावदात्मानं पश्यतो रागादयः
प्रक्षीणास्ततस्तस्मात् कारणात् न मे कश्चिच्छत्रुः न च नैव प्रियो मित्रम् ।।२५।।
(teo) kṣhay pāme chhe. koṇ te? rāgādi –
arthāt rāg jenī ādimān chhe tevā dveṣhādi (doṣho). shun karatān te kṣhīṇ thāy chhe? tattvataḥ (paramārthapaṇe) mane dekhatān (anubhavatān). kevā mane? bodhātmā eṭale gnānasvarūp (evā mane). yathāvat ātmāno anubhav karatān rāgādi kṣhīṇ thāy chhe; te kāraṇathī na koī māro shatru chhe ane koī māro priy eṭale mitra chhe.
bhāvārtha : gnānasvarūp ātmāne yathārthasvarūpe avalokatān – anubhavatān rāg – dveṣhādi doṣhono (bhūmikānusār) ahīn ja abhāv thāy chhe; tethī gnānī kahe chhe ke, ‘‘ā jagatamān mane koī shatru – mitrarūpe bhāsato nathī – arthāt vāstavamān koī koīno shatru – mitra thaī shakato nathī.’’
jyāre ātmā prabuddha thaī yathārtha vastusthitino anubhav kare chhe, tyāre tenī rāg – dveṣharūp iṣhṭa – aniṣhṭanī kalpanā maṭī jāy chhe ane bāhya sāmagrīnā bādhak – sādhak manātā jīvo pratye tene upekṣhābuddhi rahe chhe; tethī te na koīne shatru samaje chhe ke na to koīne mitra māne chhe. e rīte ātmasvarūpanī bhāvanānā baḷe tenā rāg – dveṣhādino nāsh thatān tene koī pratye shatru-mitrapaṇun rahetun nathī.
gnānabhāvanārūpe pariṇamelo gnānī vichāre chhe keḥ —
‘‘nishchayathī hun ek chhun, shuddha chhun, mamatārahit chhun, gnān – darshanathī pūrṇa chhun; te svabhāvamān raheto, temān – te chaitanya – anubhavamān līn thato hun ā krodhādik sarva āsravone kṣhay pamāḍun chhun.’’1
sārānsh e chhe ke jyāre gnānī potānā ātmasvarūpane yathārthapaṇe jāṇī temān līn thāy chhe, tyāre tenā āsrav – bhāvo rāgadveṣhādi vikāro svayam utpanna thatā nathī. āvī sthitimān tene koī shatru – mitra bhāsato nathī; tene sarva pratye samabhāv pragaṭe chhe. 25. 1.hun ek shuddha, mamatvahīn hun, gnānadarshanapūrṇa chhun; emān rahī sthit, līn emān, shīghra ā sau kṣhay karun.