kahAnajainashAstramALA ]
सोऽज्ञानमयाद्भावादज्ञानमय एव भावो भवतीति कृत्वा प्रत्यग्रकर्मास्रवणनिमित्तस्य रागद्वेष- मोहसन्तानस्यानिरोधादशुद्धमेवात्मानं प्राप्नोति । अतः शुद्धात्मोपलम्भादेव संवरः ।
ध्रुवमुपलभमानः शुद्धमात्मानमास्ते ।
परपरिणतिरोधाच्छुद्धमेवाभ्युपैति ।।१२७।।
bhAv ja thAy chhe’ e nyAye navAn karmanA AsravaNanun nimitta je rAgadveShamohanI santati teno nirodh nahi thavAthI, ashuddha AtmAne ja pAme chhe. mATe shuddha AtmAnI upalabdhithI (anubhavathI) ja samvar thAy chhe.
bhAvArtha — je jIv akhanDadhArAvAhI gnAnathI AtmAne nirantar shuddha anubhavyA kare chhe tene rAgadveShamoharUpI bhAvAsravo rokAy chhe tethI te shuddha AtmAne pAme chhe; ane je jIv agnAnathI AtmAne ashuddha anubhave chhe tene rAgadveShamoharUpI bhAvAsravo rokAtA nathI tethI te ashuddha AtmAne ja pAme chhe. A rIte siddha thayun ke shuddha AtmAnI upalabdhithI (anubhavathI) ja samvar thAy chhe.
have A arthanun kaLasharUp kAvya kahe chhe —
shlokArtha — [ यदि ] jo [ कथम् अपि ] koI paN rIte (tIvra puruShArtha karIne) [ धारावाहिना बोधनेन ] dhArAvAhI gnAnathI [ शुद्धम् आत्मानम् ] shuddha AtmAne [ ध्रुवम् उपलभमानः आस्ते ] nishchaLapaNe anubhavyA kare [ तत् ] to [ अयम् आत्मा ] A AtmA, [ उदयत्-आत्म- आरामम् आत्मानम् ] jeno AtmAnand pragaT thato jAy chhe (arthAt jenI AtmasthiratA vadhatI jAy chhe) evA AtmAne [ पर-परिणति-रोधात् ] parapariNatinA nirodhathI [ शुद्धम् एव अभ्युपैति ] shuddha ja prApta kare chhe.
bhAvArtha — dhArAvAhI gnAn vaDe shuddha AtmAne anubhavavAthI rAgadveShamoharUp par- pariNatino (bhAvAsravono) nirodh thAy chhe ane tethI shuddha AtmAnI prApti thAy chhe.
dhArAvAhI gnAn eTale pravAharUp gnAn – atUTak gnAn. te be rIte kahevAy chhe — ek to, jemAn vachche mithyAgnAn na Ave evun samyaggnAn dhArAvAhI gnAn chhe. bIjun, ek ja gneyamAn upayoganA upayukta rahevAnI apekShAe gnAnanun dhArAvAhIpaNun kahevAmAn Ave chhe, arthAt jyAn