kahānajainashāstramāḷā ]
यदा त्वाबालगोपालमेव सकलकालमेव स्वयमेवानुभूयमानेऽपि भगवत्यनुभूत्यात्म- न्यात्मन्यनादिबन्धवशात् परैः सममेकत्वाध्यवसायेन विमूढस्यायमहमनुभूतिरित्यात्मज्ञानं नोत्प्लवते, तदभावादज्ञातखरशृङ्गश्रद्धानसमानत्वात् श्रद्धानमपि नोत्प्लवते, तदा समस्तभावान्तरविवेकेन निःशङ्कमवस्थातुमशक्यत्वादात्मानुचरणमनुत्प्लवमानं नात्मानं साधयतीति साध्यसिद्धेरन्यथानुपपत्तिः ।
अपतितमिदमात्मज्योतिरुद्गच्छदच्छम् ।
न खलु न खलु यस्मादन्यथा साध्यसिद्धिः ।।२०।।
parantu jyāre āvo anubhūtisvarūp bhagavān ātmā ābāḷagopāḷ saune sadākāḷ pote ja anubhavamān āvato hovā chhatān paṇ anādi bandhanā vashe par (dravyo) sāthe ekapaṇānā nishchayathī mūḍh je agnānī tene ‘ā anubhūti chhe te ja hun chhun’ evun ātmagnān uday thatun nathī ane tenā abhāvane līdhe, nahi jāṇelānun shraddhān gadheḍānān shiṅgaḍānnā shraddhān samān hovāthī, shraddhān paṇ uday thatun nathī tyāre samasta anyabhāvonā bhed vaḍe ātmāmān niḥshaṅk ṭharavānā asamarthapaṇāne līdhe ātmānun ācharaṇ uday nahi thavāthī ātmāne sādhatun nathī. ām sādhya ātmānī siddhinī anyathā anupapatti chhe.
bhāvārthaḥ — sādhya ātmānī siddhi darshan-gnān-chāritrathī ja chhe, bījī rīte nathī. kāraṇ keḥ — pahelān to ātmāne jāṇe ke ā jāṇanāro anubhavamān āve chhe te hun chhun. tyār bād tenī pratītirūp shraddhān thāy; vinā jāṇye shraddhān konun? pachhī samasta anyabhāvothī bhed karīne potāmān sthir thāy. — e pramāṇe siddhi chhe. paṇ jo jāṇe ja nahi, to shraddhān paṇ na thaī shake; to sthiratā shāmān kare? tethī bījī rīte siddhi nathī evo nishchay chhe.
have ā ja arthanun kaḷasharūp kāvya kahe chheḥ —
shlokārthaḥ — āchārya kahe chhe keḥ [अनन्तचैतन्यचिह्नं] anant (avinashvar) chaitanya jenun chihna chhe evī [इदम् आत्मज्योतिः] ā ātmajyotine [सततम् अनुभवामः] ame nirantar anubhavīe chhīe [यस्मात्] kāraṇ ke [अन्यथा साध्यसिद्धिः न खलु न खलु] tenā anubhav vinā anya rīte sādhya ātmānī siddhi nathī. kevī chhe ātmajyoti? [कथम् अपि