126 ][ tattvagnAn-tarangiNI
शास्त्राद् गुरोः सधर्मादेर्ज्ञानमुत्पाद्य चात्मनः ।
तस्यावलंबनं कृत्वा तिष्ठ मुंचान्यसंगतिं ।।१०।।
अवश्यं च परद्रव्यं नश्यत्येव न संशयः ।
तद्विनाशे विधातव्यो न शोको धीमता क्वचित् ।।११।।
pragaTAv AtamagnAn sadguru, shAstra dhArmI susangathI,
tenun ja avalamban karI sthir thA chhUTI parasangathI;
paradravya nAsh avashya pAme tyAn shun sanshay chhe kharo?
tenA vinAshe shok tethI sugna kadIye nA dhAro. 10-11.
artha : — shAstrathI, guruthI, sAdharmIjano AdithI AtmagnAn
pragaT karIne teno Ashray laIne tun sthir thA, bIjo sang chhoDI de. 10.
tathA paradravya avashya nAsh pAme chhe ja, emAn sanshay nathI,
tenA vinAshamAn gnAnIjane kyAy shok kartavya nathI. 11.
त्यक्त्वा मां चिदचित्संगा यास्यंत्येव न संशयः ।
तानहं वा च यास्मामि तत्प्रीतिरिति मे वृथा ।।१२।।
पुस्तकैर्यत्परिज्ञानं परद्रव्यस्य मे भवेत् ।
तद्धेयं किं न हेयानि तानि तत्त्वावलंबिनः ।।१३।।
naúI jashe mujane tajI sau sang jaM chetan kadI,
ke sarva tajI mAre javun tyAn prIti muj shI dukhadA?
je gnAn pustakathI thatun paradravyanun te tyAjya jyAn,
to tyAjya shun paradravya nahi, tattvAvalambI hun thatAn. 12-13.
artha : — chetan ane jaD sang mane tajIne jashe ja, emAn sanshay
nathI athavA hun te sangone tajIne jaIsh, tethI mAre (mATe) temanI prIti
(karavI) nakAmI chhe. jeNe tattvanun avalamban lIdhun chhe, evA mane je
paradravyanun parignAn pustakothI thAy (chhe) te (paN) tyAjya chhe, to pachhI
shun te paradravyo hey na hoy? (hoy ja). 12-13.